Jag är så himla förvirrad, vet inte riktigt vad jag vill..
Just nu handlar de mest om de här me killar, singel eller förhållande? kär eller inte?

Jag har tills för nästan en månad sen vart tillsammans med någon nästan hela tiden, så fort det har tagit slut med den ena har jag blivit tillsammans med en ny, men har egentligen aldrig varit kär i någon av dom, om jag tänker efter. Det har alltid varit något med killen som jag stör mig på eller som har varit bara FEL, tex. en av dem var något av ett kontrollfreak, han ville bestämma allting och när han inte fick som han ville hotade han med att skjuta mig och har till och med tagit stryp grepp på mig... Efter honom var det väl något av hans motsats, vilket egentligen borde varit bra, men även där hittade jag fel. Jag tyckte att han var på mig för mkt och pussade på mig hela tiden, han påminde lite om min "första kärlek" kan man säga, som det sedan gick rent ut sagt åt helvete med. Men .. vad är egentligen lagom?

Jag vill att min kille ska vara lite dominant, han ska inte acceptera vad som helst, om jag till exempel har varit otrogen vill jag att han ska bli arg, men inte till den gränsen att han tänker döda mig. Det visar ju bara att man bryr sig, eller är det bara min uppfattning? När jag berättade för ett av mina ex att jag hade varit otrogen sa han bara "Det är lugnt, så länge du inte gör om det", den reaktionen kändes bara totalt fel. Eller är det den reaktionen som egentligen är gullig, som visar att dom verkligen, verkligen vill vara tillsammans med en, no matter what?

Jag har också kommit på mig själv med att även om jag känner mig jätte obekväm i ett förhållande och det kanske bara varar typ 2 veckor - 1 månad, så saknar jag killen efteråt. Eller, jag vet egentligen inte om det är killen jag saknar, eller bara känslan av närhet, att alltid ha någon. Jag är väl så att säga "Kär i kärleken"..

Nu har jag varit singel i nästan en månad, som jag sa, och det har känts jätte bra fram tills för några dagar sedan. Då började jag sakna närheten. Den killen som mest funnits i mina tankar har jag aldrig varit tillsammans med, och inte ens kysst, men jag har gillat honom tidigare, och han har gillat mig. Han var hur gullig som helst under den tiden och skickade en nalle och ett kort där det stog "thinking of you..." på posten och vi snackade jätte mycket med varandra, men det ledde aldrig någon vart, jag tror att han var lite blyg och jag är väl van vid att killen tar första steget. Det slutade iallafall med att jag blev tillsammans med en annan kille som jag verkligen inte hade några som helst känslor för, utan det var bara för närhetens skull. Det tog slut efter bara 2 veckor, och mellan nästan alla förhållanden (ibland under tiden också) har jag tänkt på han som jag gillade från början, låt oss kalla honom "nalle-killen" för att göra det mindre förvirrande.

Efter mitt senaste förhållande tog det ett tag innan jag började tänka på honom igen, jag började tro att känslorna hade försvunnit. Men för några dagar sen började jag tänka på honom igen, det började egentligen med att jag skrev "Hej" till honom på msn utan att få något svar, jag har sedan försökt skriva till honom många gånger men han har inte svarat, ju fler gånger jag skriver till honom ju mer tänker jag på honom. Är det så att jag faktiskt har känslor kvar för honom, men att jag inte tänkte på det förrän han blev mer "svårtillgänglig", eller är det bara det att jag inte kan ta en diss? xD

Den stora frågan med detta inlägget är väl egentligen: Hur vet man att man är kär? och vill jag egentligen vara singel eller vill jag ha pojkvän?
Jag har inte svaret på någon av dessa frågorna, så jag får väl lämna den biten till ... ja... någon annan xD Jag märker väl så småningom hur jag vill ha det, men tills vidare tänkte jag fortsätta med singellivet ;)