Detta är väl egentligen inget som ni får ut någonting som helst av att läsa, behöver bara skriva av mig lite grann.

Om nu någon ändå vill läsa så kan jag ju börja med att berätta att jag och min pappa bråkade mkt innan, och då menar jag inte bara vanliga bråk utan de har varit ordentligt. Sist vi bråkade sa han till mig att jag aldrig mer skulle sätta min fot i hans hus, då stack jag därifrån hem till mamma. Efter det snackade vi inte med varandra på flera månader.

Sen en dag när jag var hos en kompis som bor i närheten av honom så skulle jag cykla hem därifrån, men på vägen märkte jag att jag var jätte kissnödig, och kunde verkligen inte hålla mig hela vägen hem, så jag bet ihop och gick och knackade på hemma hos pappa och frågade om jag kunde få låna toaletten, hans svar var inte direkt något man vill höra från sin egen pappa "stick härifrån, jag vill inte ha dig i mitt hus" sen stängde han dörren utan att säga något mer. Jag gick tillbaka till cykeln och cyklade tillbaka till min kompis och kissade där istället, sen cyklade jag hem. Sen dess har jag inte pratat med min pappa alls.

Nu till själva grejen, för en liten stund sen såg jag en film, kommer inte ihåg vad den hette men den handlade om en tjej vars pappa hade dött, då började jag sakna min pappa, och inte lite heller. Anledingen att jag började sakna honom så extremt mycket just då var nog att jag tänkte att det lika gärna kunde vart jag som var den tjejen, min pappa kanske kommer dö i en bilolycka eller något imorgon, han jobbar ju ändå med att köra lastbil så det kan ju hända ganska mycket.

Jag sitter nu och funderar på om jag vågar gå dit en stund imorgon efter skolan och hälsa på, eller om det bara kommer bli som sist, för isåfall kommer jag väl bara bli ännu mer deppig än jag redan är.. Har oxå tänkt tanken på att ta med mig en kompis, för då tror jag inte att han är så otrevlig. Eller ja, man kan ju hoppas i alla fall. Jag meddelar imorgon hur de blev, ifall någon nu är intresserad av att läsa.

Ha det bra kära bloggläsare :)